Servera socker till barn = barnmisshandel?

socker till barn - är det barnmisshandel?– Varsågod, en chokladboll, sade jag och räckte fram assietten till min treåring. Vid bordet intill satt en välklädd kvinna i min egen ålder och såg på mig med avsmak. Barnmisshandel! Muttrade hon.

Det här var en fredagseftermiddag i Täby centrum, utanför Stockholm. Jag har nog aldrig känt mig så förödmjukad. Kvinnans blick, så fylld av avsmak och förakt gick rakt in i hjärtat på mig. Som förälder är man ju så känslig, så ängslig över att göra fel.

Jag svarade inget. Låtsades som att jag inte hört henne, inte sett hennes blick. Inom mig fylldes jag av både ilska och skam.  Ilska över att hon lade sig i, ilska över att hon dömde mig, ilska över tvivlet hon väckte, skam över att hon kanske hade rätt.

Det finns ju mycket forskning som visar på att hjärnan reagerar på socker på samma sätt som den reagerar på knark. Jag ifrågasätter inte att man kan råka ut för sockerberoende. Men det hindrar mig inte från att då och då bjuda mina barn på både läsk, kakor och glass.

godis och glass = barnmisshandel?Under semestern blir det nästan varje dag, men under övriga året försöker vi hålla det till helgerna. Ibland händer det dock att det slinker ner en kaka eller chokladbit mitt i veckan.

(Jag själv är då undantagen denna regel. Jag äter ju glass i stort sett varje dag ;) Men i allra största hemlighet, förstås. )

Just det här med socker blir lite knepigt när man har besök av andra barn. I dag fick jag skäll av min son. Han hade bjudit över en kompis från dagis. Det var första gången som kompisen och hans mamma var på besök.

När kompisen var på väg hem drog min son in mig i köket och väste:

– Men mamma, vi har ju inte bjudit på fika!!! Vi skulle ju äta glass.

Så mindes jag att jag vid något svagt tillfälle nog hummat instämmande framför glassmaskinen när sonen frågat om han inte fick bjuda sin kompis på glass någon dag. Han vet ju att när man får gäster så brukar man alltid bjuda på något att äta. Alltid. Nu hade inte hans gäst fått någoting alls.

Jag fick be om ursäkt, och lova bättring till nästa gång. Samtidigt som jag var tvungen att fråga föräldern hur de ställde sig till socker, om det var okej att bjussa på lite bullar eller glass nästa gång.

För svaret är ju inte självklart.

Jag upplever att det är ganska stor skillnad mellan Jönköping och Stockholm när det kommer till socker och barn.

I Stockholm känner jag mig som en skurk om jag går och fikar med barnen och ger dem läsk och bulle istället för mjölk och macka. I mitt inre hör jag en röst som viskar:

– Barnmisshandlare!

I Jönköping tänker jag inte så mycket på det.

Här kan barnen få både kanelbullar, semlor och julmust på dagis utan att det är någon som lyfter på ögonbrynen. I Stockholm blir det upprörd stämning även om det råkar vara lucia eller kanelbullens dag. Firande är inget som ska förknippas med onyttigt frossande.

Visst, det kanske kan finnas en poäng i det. Men samtidigt… hur kul är det då och leva? Det är ju allt det förbjudna som gör livet kul och njutbart…

Jag vet inte. Jag känner mig kluven. För hur jag än vänder och vrider på det så finns ju Täbykvinnans ord kvar, och de tystnar inte hur mycket jag än försöker hålla för öronen.

Tags: , , , , , , , , , ,

Author:Camilla Grönbladh

Journalist & fotograf med passion för glass camilla@glassriket.se

10 Responses to “Servera socker till barn = barnmisshandel?”

  1. Kajsa
    9 oktober, 2012 at 11:23 #

    Hej och tack för lekstunden idag! William somnade snabbt ikväll, nöjd över besöket hos er. Killarna hade riktigt kul och ni hinner nog bjuda på glass. Antar att killarna gärna träffas fler gånger.
    Blev så nyfiken när du nämnde om din blogg så jag surfade snabbt fram den. Och nu ser vi framemot glassen ännu mera. Synd för mig bara, jag är laktosintolerant. Men jag smakar gärna lite iallafall.
    //Kajsa

    • 10 oktober, 2012 at 01:00 #

      Hej Kajsa, tack själv!
      Adrian slocknade snabbt han också. Med hjälp av vilja och envishet höll han sig vaken tills jag kom hem från föräldrastyrelsen, men då slocknade han innan jag ens läst första meningen i Mamma Mu får ett sår…
      Att du är laktosintolerant är inget problem – det är lika enkelt att göra laktosfri glass som vanlig. Man byter bara till en annan mjölksort :)

  2. 9 oktober, 2012 at 11:58 #

    Täbykvinnan kan ta sig i häcken. (på ren svenska)
    Överhuvudtaget så har jag väldigt svårt för folk som lägger sig i andras sätt att hantera livet – när de inte ens har sett en promille av det liv som de har mage att kommentera.

    Enda gången jag tycker att man bör, får, och SKA lägga sig i hur andra uppfostrar deras barn är när det är något som ÄR barnmisshandel – fysisk eller psykisk. Dit räknas inte att man ger dem en bulle nån gång då och då.

    Men visst… De negativa orden har en tendens att fastna mycket hårdare än de positiva. Men tänk på vad synd det är om hennes barn istället… Som inte får njuta av en nybakt bulle med mjölk. Eller en banana split. Eller en påse bilar. Och hur bra dina barn har det. Som får njuta. Med måtta.

    • 10 oktober, 2012 at 12:50 #

      Ja, det är väl egentligen vad jag borde ha sagt till henne – ta dig i häcken.
      Visst är det konstigt hur snabbt man suger åt sig det negativa. Det här hände för fyra år sedan, och fortfarande kan jag höra ordet och se henne framför mig.

      Antar att det är för att det träffade en känslig punkt. Jag brukar försvara mina barns rätt till sötsaker. Jag menar – vi sitter ju på jobbet med fikabröd och annat…Men man blir påverkad av sin omgivning.

      När jag var yngre var jag au pair i en brittisk familj där föräldrarna strängt förbjöd allt som innehöll socker. Det hade fått till följd att den äldsta flickan ( som var tolv) hade fullt av undangömt godis i sitt rum som hon tryckte i sig i smyg.

      Har upplevt liknande med bekantas barn som inte fått äta godis eller kakor under flera år. När de väl blir så stora att de inte kan nekas att smaka längre så bara frossar de, så jag tror på förhållningssättet att avdramatisera.

      Mina barn brukar äta några godisar, sedan tröttnar de och låter resten vara ( ja, om de inte upptäcker det bortglömda godiset dagen efter, då slinker det ner några till)

      Jag är ju uppvuxen med frost flakes och kräm, på den tiden var det nog ingen som frågade om det var okej att servera lite saft och kex som fika. Nu vågar jag aldrig servera annat än frukt första gången jag har besök av bekanta med barn.

      Sedan måste jag väl tillägga att om det är något barn som är överviktigt så tycker jag att man ska vara lite restriktiv, men utan att göra någon grej av det.. Jag var själv knubbig som barn och vet hur jobbigt det kan vara… Men det är en helt annan diskussion…

      heh, nu blev det lite svamligt. För skylla på att det är mitt i natten :) Kort sagt håller jag med dig, och tackar för ditt pepp :)

  3. 10 oktober, 2012 at 04:59 #

    Mind your own business liksom. Man behöver ju inte säga högt vad man tänker! Jag förstår att kvinnans ord stör dig, men jag tycker att du skall göra precis som du vill och inte bry dig! Så länge dina barn och du mår bra så ser jag inget skäl att ändra på saker! Kram

  4. 10 oktober, 2012 at 08:11 #

    Vi fick ju socker som barn och det har blivit människor av oss också :-) , det är synd att det blivit en sådan sockerhysteri idag, visst mängder med godis, kakor, läsk varje dag är inte bra, men at totalt förbjuda det ger nog lätt en motsatt effekt när de väl blir större.

    • 11 oktober, 2012 at 06:28 #

      Ja, jag menar honungspuffar och frostflakes var standard, tillsammans med skogaholmslimpa och oboy :)

  5. 28 oktober, 2012 at 08:51 #

    Ibland vill man bara stänga öronen, men sedan efteråt så ångrar man sig – varför sa jag ingenting! Men nuförtiden så verkar det som att det vi själva gjorde som barn i det närmsta är nästan livsfarligt, precis som Linda skriver. Det ska ju vara måtta på allt, även hysterin om hur farligt allt kan vara.
    Och att kalla det för barnmisshandel är ju verkligen att förminska och förringa barnmisshandel!

Leave a Reply

För oss som älskar glass! Glassrecept och glassnyheter